GOD JUL och GOTT NYTT ÅR !

Tyvärr verkar det vara få som läser min blogg. Ingen vill göra några kommentarer. Men till dej som tar dig en titt på den här bloggen vill jag säga: Jag önskar dig en riktig GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR !

Ännu står julbocken kvar. Men Gävle blev inte kulturhuvudstad. Även Uppsala åkte ut. Vi får se om det bli Umeå eller Lund som får den äran.

Det var för kort tid för förberedelser och för lite pengar till marknadsföring är en del av skälen, säger man. Men mycket beror på all kritik som har förekommit. I dagens Arbetarblad jublas det på insändarsidan. "Hurra vi förlorade!" - "Lyckan är fullkomlig..." osv .

Jag tycker det är synd att det blev så här. Jag tycker också att det är synd att det finns så många som inte bryr sig om kultur.

Men jag hoppas vi ändå får kultursatsningar i Gävle utan att vi blir kulturhuvudstad. Och jag tycker bocken kan stå som en symbol - men faran är ju att någon tänder på den i år också.

Det här är på Mallorca för ett par år sedan. När det är så mörkt och ruskigt som det är i december här, så undrar jag varför jag inte drar till varmare och ljusare trakter. Så har jag gjort några år.
Här på Mallis badade vi i havet på julafton. Det var då 19 grader i vattnet. Så varmt är det väl inte varje år, men när man var barn badade vi om det bara var 8 - 9 grader i vattnet. Så det går säkert bra att bada på Mallis varje julafton.
Men som sagt, här är det mörkt och grått. Lite vit snö skulle lysa upp lite. Mycken belysning är det ju också på alla byggnader inne i stan och alla har ju adventsljus i fönstren. Det påverkar oss kanske , så vi ser lite ljusare på
tillvaron.
Jag undrar lite ändå över all det här slöseriet med elektriskt ljus före jul. Vi ska ju spara på energin. Vi kanske kunde vänta ett par veckor med mass-ljuset. Men då kanske inte affärerna skulle sälja så mycket. Julfirandet har ju blivit affärernas tid - köpa, kopa, kopa - det är vår jul. Då lägger jag hellre pengarn på att julbada på Mallorca.

Om dagens skola.

Situtionen i några skolor i Gävle är ohållbar står det i dagens tidning. Droger, skadegörelser,bränder,trakasserier och våld mellan elever. Polisen måste patrullera dagligen den närmaste tiden vid dessa skolor. Det här är ju inte något specifikt för skolor i Gävle. Man hör ju lite då och då att det händer liknande saker, speciellt i t ex Malmö, Stockholm och just större städer. Men att lilla Gävle var så utsatt trodde jag inte.
Hur kan det bli så här? Vad beror det på och vad ska vi göra åt det? Många förespråkar hårdare tag, bättre diciplin med mera sådant.
Det är naturligtvis inte de flesta i en klass som beter sig illa. Oftast är det ett fåtal. Men de ställer till mycken oreda för alla. Frågan är vad man ska göra som lärare. Är det hårdare tag som gäller? Som jag skrev tidigare i detta ämne, så har nog just de här eleverna redan fått nog av hårdare tag. Att ett barn börjar ta droger, tänder eld på skolor,slår sönder saker, trakasserar folk, slåss och bråkar, tyder på att det är något som är fel. Hur är hemmiljön, hur har barndomen varit? Tar man till sådana saker är det ett tecken på att man behöver hjälp - inte straff. Skolan har tydligen inte resurser att hjälpa dessa elever. Varför skär man ner på skolpsykoöoger, assistenter, speciallärare? Varför satsar man inte på en bra lärarutbildning? Jag tror inte dagens lärare, förutom några få, klarar av att skapa en bra psykosocial miljö i skolan. Det finns mycket man skulle kunna göra om det fanns intresse för att skapa en bra skola.

Iaktagelser.

Alltid vill jag ha en eller flera böcker på gång. Just nu läser jag "Iaktagelser" av journalisten Bo Karlström. Det är intressant att läsa om just de iakttagelser han gjort under sina 45 år som utrikesreporter och kommentataor.Men han skriver också om sin barndom från 30-talets Stockholm.
Det är oerhört intressant att läsa om hans minnen från t ex krig i Algeriet, Jordanien, Libanon, Vietnam, i Afrika följde han inbördeskriget i dåvarande Rhodesia liksom president Mobotus krig mot rebellerna i Zaire.Han såg Nicaraguas diktator Somoza i cementbunkern i Managua strax innan frihetskämparna tog över. Han har rapporterat från tio amerikanska presidentval och han har bevakat ett stort antal toppmöten mellan amerikanska presidenter och sovjetiska samt ryska ledare sedan det första mötet mellan Reagan och Gorbatjof 1985.
Jag rekommenderar verkligen denna bok.
Boken har nu inspirerat mig att skriva ner just mina iaktagelser. Inte för att jag har upplevt något som kan liknas vid Bo Karlströms upplevelser - men under åren har jag ju gjort en hel del IAKTAGELSER och det kan vara rätt kul och sätta sig ner och skriva ner lite av vad man kommer i håg.

Djur och människor.

Det här är Engla. Det är min granne Lottas hund. Ibland brukar jag gå ut med henne. Det är en rolig och pigg hund. Eftersom jag är van vid både hundar och katter sedan barndomen är jag ganska djurvänlig.

Ibland lyssnar jag på Ring P1 på morgnarna.. Ganska många ringer om hur folk handskas med sina djur. Man förfasar sig över att så många djur far illa och att vi borde se till att man tog bättre hand om dessa.

Ja, ingen vill väl att en massa djur missköts.

Men om man betänker hur många barn som far illa, så borde det kanske vara fler som ringde in om dessa missförhållande i stället,

Visserligen är det lättare att upptäcka de misskötta djuren. Vi ser inte lika lätt barnen som blir mobbade eller agade och naturligtvis inte alla de barn som svälter ute i världen.

Kanske skulle vi tänka på att inte skaffa djur som vi inte orkar sköta. I bland tycker jag att det är för många hundar som skiter utan att ägaren plockar upp och att det faktiskt stryker omkring ,som det verkar, hemlösa katter, och förorenar i barnens sandlådor.

För att sammanfatta hur jag tänker: Barn är viktigare än djur. Många av de som ringer om djurens rättigheter verkar tycka att djuren är viktigare. Vi ska vara mänskliga och inte plåga djur, men vi människor och våra barn måste gå före djuren.

På konferens med Röda Korset. 8 - 9 nov.

Vi var ca 40 personer som arbetar med Röda Korsets jourtelefon som samlades för en information i Mariestad.Vi kom från Piteå ,Luleå, Umeå, Örnsköldsvik, Bergsjö, Sandviken, Gävle, Nyköping, Visby, Göteborg m fl. ställen.
Jag tror att det är något speciellt att sitta i telefonjouren. Det är många olika typer av samtal vi får ta emot, men övervägande rör de ensamhet.
Gripsholmsvikens Hotell & konferens, där vi höll till, var ett trevligt ställe, med bra rum och god mat.
Det är också roligt att träffa andra som arbetar med samma verksamhet och dela erfarenheter.

Det blev Obama.

Aldrig har väl ett presidentval i USA väckt så mycket intresse välden över som 2008. De flesta i vårt land höll tummarna för Barack Obama. Man kan bara undra över hur han ska klara den förödande ekonomiska krisen i USA.
DN:s ledare i dag skriver:" Faran är att Barack Obama inte orkar hålla igen på utgifterna med de enorma förväntningar på "change" som alla grupper som röstat fram honom hyser. Och i stället för hårda kurer som ger bättring på sikt kan det vara frestande att följa en demokratisk majoritet i kongressen som ropar efter populistiska åtgärder som handelshinder för att skydda den egna ekonomin. Sådant måste han stå emot"
Risken för ett attentat mot Obama anses högre än för någon annan president på grund av hans hudfärg. Att vara president i USA är ett riskfyllt jobb. Fyra presidenter - Abraham Linkoln, James Garfield, William McKinley och John F Kennedy - har mördats och åtta har utsatts för mordförsök, senast Ronald Reagan 1981.
Säkerheten kring Obama är dock omfattande. Hans privata bostad har spärrats av och flera gator har försetts med cement-och stålbarriärer. Obama och hans familj skyddas dygnet runt av ett stort antal säkerhetsagenter, en del av dem tungt beväpnade, och han färdas nu alltid i en skottsäker limosin.
Man kan kanske fundera över att någon frivilligt försätter sig i en sådan situation - vi vanliga människor här i Sverige behöver kanske inte vara rädda för att röra oss ute på gatorna, men vi får inte glömma att det är farligt att vara politiker även här: Glöm inte Olof Palme och Anna Lind.

En vecka på Azorerna.

AAttAtt vara på en ö långt ute i Atlanten är helt underbart. Bara utsikten från min balkong var värd pengarna för resan. Sitta där och se båtarna som kommer in, och att ha hela stora Atlanten framför sig.
Ön heter Sue Miquel och staden heter Ponta Delgada.
Vid den här tiden på året brukar det regna på Azorerna, så jag hade garderat mig med regnkläder och paraply. Men det var först när jag återvände till Arlanda som jag fick användning för dessa. På Sau Miquel sken solen mest hela veckan.
Jag vandrade mycket i Ponta Delgada och tittade på alla gamla fina hus och kyrkor. Men jag åkte också ut på rundturer på ön. Det är ett oerhört vackert landskap. Mycket växtlighet, även i slutet på oktober. Vägarna är smala och krokiga, går ofta över höjder, med höga stup, speciellt på norra sidan av ön. Men det är vackert som i sagan, utsikten är ofta hänförande. Sen finns det små städer och byar meg små, gamla vackra hus, men också en hel del nybyggda lyxvillor, som tydligen rika personer från fastlandet har som semesterbostäder.
Jordbruk med många svart/vita kor fanns det här och där.
En dag när jag satt på balkongen kom en stor lyxkryssare in i hamnen. Den la så småningom till alldeles utanför min balkong. Det visade sig vara "The World.", den som byggdes här i Landskronavarvet av norrmän år 2002 och som förra året gick efter norrlandskusten och låg bl a i Hudiksvall. Man köper andelslägenheter på The World, som kan kosta drygt 47 miljoner. Den låg i Ponta Delgada tre dagar och skulle över nyår ligga i Las Palmas

Främlingsfientlighet

FN-föreningen i Gävle kommer att fira att de mänskliga rättigheterna fyller 60 år.
Jag tror att det finns FN-föreningar i så gott som varje kommun i Sverige.
För varje år kommer många invandrare till Sverige. Jag själv bor i ett invandrartätt område och känner många som kommer från olika länder.
Öster i Gävle har haft dåligt rykte ,även om det nu har fått lite bättre status. Men jag vet att det fortfarande är många som aldrig skulle drömma om att bosätta sig här.
Jag hörde i går en person berätta om ,att efter ha arbetat som socialarbetare i Rinkeby i många år, nu inte orkade längre. Hon anser att Sverige tar in för många invandrare.
Jag tror att Sverige har resurser att ta emot många fler invandrare, men ska vi skydda oss från Sverigedemokrater och andra främlingshatare, måste människorna som kommer hit inte skyfflas in i Rinkeby, Rosengård eller Södertälje.
Hur ser det ut i t ex Täby, Danderyd eller Lidingö?
Eller varför inte i Norrland. Varje gång jag ser t ex alla fina hus som står tomma i t ex Lofsdalen skulle jag kunna tänka mig att där skulle många kunna bo. Problemet är som alltid: Hur ska de få jobb? Var ska barnen gå i skola osv.
Jag håller med om att det är inte lätt att lösa detta problem. Men - något måste göras för att främlingsfientligheten ska dämpas.
Det första ,som jag tycker,skulle vara något som beslutsfattare borde förstå, är att det inte går att låta alla som kommer från andra länder, varesig de är flyktingar eller inte , bosätta sig i samma område.
Någon klok person måste hitta nya lösningar.
Vi kan inte låta främlingshatarna få någon makt.
Det är också dags för FN-föreningarna att handla - just i år, när vi firar de mänskliga rättigheterna.
Ska vi låta det gåt ytterligare 60 år innan vi får en tillstymmelse till mänskliga rättigheter?
Har du några bra lösningar?

Hårdare tag.

Hans Carstenssen skriver i dagens tidning på kultursidan "Så ni tror att vi vill ha hårdare tag?"
Efter dödsskjutningarna i Finland, Anders Englund, tyskan i Arbåga och alla desperata dåd som vi läser om, kommer krav:"Gör något,sätt hårt mot hårt!"
HC berättar om sin son som kommer hem från skolan och blivit hotad med stryk av sina jämnåriga. Han berättar om grannens son som blivit slagen av äldre elever." Vad gör han? Han skulle kunna åka till skolan och puckla på ungarna - men han pratar med lärarna, försöker vara vuxen. Han vet att hans son och grannens son - de som blivit slagna- kommer att klara sig. De vet att de har föräldrar som kommer att kämpa för dem. Nej han oroar sig för dem som hotar och slåss. De blir uppmärksammade bara som "bråkmakare". När lärartätheten sjunker och antalet assistenter minskar har dessa ungdomar med trasiga hemförhållanden ingen alls. För dem gäller endast "hårdare tag". Vilket inte är en vuxen lösning alls. De här barnen har nog upplevt tillräckligt med hårda tag i sina hemmiljöer, ska de behöva uppleva det i skolan också? - " Hårdare tag" kan på sin höjd vara en gångbar metafor när man ska riva hus. Eller när man ska sätta gränser för storbankernas gränslösa affärsverksamhet. - säger Hans Carstensen.

Vår vardag och andras.

Jenny Wennberg, ledarskribent i Arbetarbladet,har återkommit efter att ha studerat i Paris en tid. Hon är välkommen tillbaka, för hon är en verkligt bra skribent. I dag berättar hon bland annat om hur hon på sin resa hem på flyget från Paris, tydligen i går, läste de svenska dagstidningarna. " Och när jag öppnar dem inser jag hur jävla bra vi har det."
Hon läste om Tv-program som handlade om den svenska skolmaten kallat "Matakuten." Skolmat som tydligen i vårt land är ovärdig människoföda.
"Ni inser att vi bor i ett land där man får skollunch? Lagad mat som serveras under skoldagen."
Sedan berättar hon hur hon läser om riktiga problem. T ex de som Enayatulla Abel brottas med. Han lever gömd här sedan 6 månader under jorden efter att ha blivit utvisad till Afghanistan. I går var det ett långt repotage I Arbetarbladet om honom.Hur det är att leva gömd, vara en av världens flyktingar.
Adel berättar om en kamrat som arbetar för UNHCR, FN:s flyktingsorganisation. Han försöker bland annat hitta någon trygg plats i världen åt människor som flyr. Under förra året befann han sig i Tanzania i ett avspärrat område med cirka 300 000 individer utan hem. Det är lika många människor som hela Islands befolkning eller Malmös.När han kom hem efter det året berättade han om barn med magar uppsvällda av svält,
om vattenbrist,människor döende i aids, andra sjukdomar, brist på läkare och läkemedel och medicinsk utrustning. Där hörde han inga klagomål på skolmatens kvalite.(eftersom det inte fanns någon skolmat, och om det hade funnits hade nog ingen klagat)
Trots att UNHCR anser att det inte är rätt att Sverige skickar tillbaks människor till Afganistan, så får Adel leva gömd. Hans framtid är oviss och hans livssituation är mycket, mycket pressad. Det är hans vardag.
Vi kanske skulle tänka lite mera på hur olika våra vardagar är.

Inför presidentvalet i USA.

I Dagens DN skriver Niklas Ekdal inför valet i USA:" Det finns redan anledning att vara rädd. Med Sarah Palin vid tömmarna finns det anledning att vara skräckslagen."
Amerika har haft många kriser, men ingen som den nuvarande. För första gången kommer attacken inte utifrån, utan inifrån ett dysfunktionellt politiskt och ekonomiskt system.
De 700 miljarder dollar som satsats på Irakkriget råkar vara precis den summa som behövs till det första,nödvändiga saneringsprogrammet.
Ekdal skriver angående Sarah Palin: " Den kvinnan är ett skämt,även om hon överträffade förväntningarna i veckans dabatt.-- Hennes lösning på USA:s energiproblem är:"borra,baby,borra." Hon är den första sedan Eisenhower som uttalar kärnvapen " nu-cue-lure" och den första i historien att betrakta USA:s Lappland(Alaska) som världens medelpunkt och politiska föredöme.

Några tidiga höstdagar i Mellanfjärden.

Det skulle bli hård blåst, men de tre dagar jag var i Mellanfjärden var havet lugnt. Men det var lågt vattenstånd. Flera stenar stack upp.

Det enda jag behöver i Mellanfjärden är att se på havet. Det tror jag kan lugna den mest stressade.

Ett råd till den som är stressad: Sätt dig vid havet och insup lugnet!

För övrigt är det roligt att träffa bror och svägerska samt att bli bjuden på god middag hos grannarna.

Men på byn var det folktomt.

Om vapen.

Matti Juhani Saari sköt ihjäl tio kamrater på sin yrkesskola i finländska Österbotten. Därpå sköt han sig själv.Finland lär vara det land som i förhållande till sin folkmängd tillverkar mest vapen efter USA och Jemen.Sverige ligger visst på nionde plats när det gäller vapentillverkning.
En skolmassaker skulle mycket väl kunna inträffa i Sverige också enligt en artikel från TT i dagens tidning. Efter skolmassakern i fjol i Finland efterlyste lärarförbundets ordförande Eva Lisa Siren mer resurser till skolhälsovården. Sedan dess tycker hon att ingenting hänt. Men Jan Björklund lovar att den nya skollagen som antas nästa år innebär stärkta resurser till skolhälsovården.
Det är ju så att psykologer,kuratorer,skolsköterskor och skolläkare är en bristvara i dagens skola,alltså de som skulle vara stöd och som skulle kunna upptäcka elever med stora psykiska problem.
Något som jag länge förvånats över är vår syn på vapen. Behöver vi vapen över huvud taget?? Vapen är ju till för att döda. Varför finns det då så gott om gevär,pistoler mm.
Jag vet inte ens om det är nödvändigt att gå ut i skogen och jaga???? Älgarna har minskat, läste jag i tidningen. Jag tror nog att de flesta djuren i skogen bör finnas och de ställer väl inte till med så många problem.
Men, o.k. vi kanske måste se till att det inte blir för många av vissa djur i våra skogar.
Men att Sverige måste tillverka krigsvapen och JAS- plan förstår jag inte.

On

Tack för inlägget.

Håller med att kärlek och omvårdnad är det viktigast när det gäller små barn(och även stora). Men om en liten baby aldrig får vara i lugn och ro utan släpas med någonstans varje dag och ofta på kvällarna i stället för att ligga i sin säng och sova så tror jag att det är skadligt.
Naturligtvis måste man då och då ta med barnet när man ska gå i affären eller hälsa på släkt och vänner och ju större barnet blir ju mer intresserar han/hon sig för omvärlden..
Men den lilla bäbisen behöver mycken lugn och ro och behöver mycket sömn.
Jag tror det är viktigt att det är lugnt hemma, inte alltför mycket höga ljud och inget bråk.
Varför jag kom att tänka på att kanske, kanske, oron i skolan kunde ha något med detta att göra,var när vi var några stycken som besökte en restaurang en kväll och såg hur två par hade sina små, små bäbisar med sig. Bäbisarna satt i knä på än den ena fastern eller mostern än den andra. Det var mycket folk i lokalen, musik och oväsen. Jag tror inte de små bäbisarna hade något större nöje av detta.
De här barnen var bara någon eller några månader gamla och skulle ,som jag tycker, ha legat hemma och sovit.

Små barn.

Vi var ett par gamla pedagoger som satt och pratade en stund i går. Vi pratade om all den diskussion som hörs av och till om skolan och hur bråkigt det är och vilket jobb det är för lärarna att hålla ordning. Vi undrar förstås om barnen är bråkigare nu än förr och om det är skolministerns införande av betyg redan från första skolåret och allt detta prat om att nu måste ordning och reda gälla i skolan som ska göra att det blir bättre. Vi var nog lite fundersamma inför detta.
Vi har läst psykologi och vi har jobbat med barn i många år och har väl kanske lite annorlunda tankar inför skolan än major skolministern. Vi tror inte det är särskilt bra att redan från första klass betygsättas och bli jämförda med varandra. Vi vet också att barn måste tycka att det roligt och intressant att gå i skolan och att få lära sig och att barn har stort rörelsebehov.
Vad vi började fundera över, var att vi såg att så många föräldrar har sina små babybarn med sig ute på stan, på restauranger, på tillställningar mm. Vi funderade över om detta kanske kan vara stressande för barnet - babybarn behöver ju sova mycket och ha lugn och ro omkring sig. Kanske, funderade vi, kan det vara en bidragande orsak att barnet blir stressat och att oron i skolan kanske till en del kan bero på att barnen inte haft en lugn och avspänd babytid. Det sägs ju att de allra första åren i vårt liv är väldigt betydelsefulla.
Ja så satt vi och funderade. Och visst önskar vi väl alla att riktigt små barn ska ha det lugnt och skönt.

Inte lätt att övertyga Gävleborna.

Det gäller alltså att övertyga Gävleborna om att vi ska satsa 100 miljoner kronor för att bli europeisk kulturhuvudstad.
Naturligtvis blev det massiv kritik mot satsningen. Det är inte lätt att övertyga folket att det är värt 100 miljoner kronor att bli kulturhuvudstad.
Sedan är naturligtvis frågan: Vad ska dessa 100 miljoner satsas på?
Där kan vi ju alla vara med och komma med ideer. Kulturell allemansrätt bygger ju på att alla ska delta.
Kommunalrådet Carina Blank säger att det skall anordnas olika typer av möten både på nätet och genom att träffas i verkligheten och att man vill att alla ska komma med sina synpunkter.

Blir Gävle kulturhuvudstad 2014?

I

I går enades politikerna i Gävle om att satsa 100 miljoner kronor om Gävle blir kulturhuvudstad.

År 2014 ska två städer vara europeisk kulturhuvudstad en i Lettland och en i Sverige.

Gävle har tre konkurenter om titeln, Umeå, Uppsala och Lund.

Huvudinriktningen på Gävles ansökan utgår från begreppet "Kulturell allemansrätt."

Kennet Lutti i Arbetarbldet säger: " Jag har inga invändningar när vag och delvis mossig retorik nu omsätts i ganska konkret text. Återstår bara att övertyga Gävleborna."

Visst skulle det vara kul om Gävle blev kulturhuvudstad. Jag hoppas bara att det satsas på kultur även om någon av konkurenterna skulle vinna.

Mellanfjärden

Mellanfjärden är ett ställe där många bor och många besöker under sommarmånaderna, men där det är ganska folktomt efter lyskvällen i slutet av augusti.
Trots att det har byggts ganska mycket efter den södra stranden och många fler än för några år sedan är helårsboende är det ändå ganska tomt utanför det som tidigare var Hammars affär och som vi räknade som centrum i byn.
Affären har endast sömmaröppet och Sjömärket stänger.
Jag kan tänka mig att det måste vara ganska besvärligt att bo i Mellanfjärden utan bil, även på sommaren, men ännu värre på vintern. Det är inte precis gångavstånd till affärer, post, bank mm.
Men att bo där några veckor under juli,augusti är ju inte så dumt.

Mera om Bolivia.

Bolivia är ett mycket fattigt land. Ursprungsbefolkningen,Aymaraindianerna, bor i landets norra och västra delar, och i La Paz högst uppe på höglandet.De östra delarna bebos av rika i övervägande grad spanskättlingar.
Just nu skakar sedan en vecka tillbaka kravaller flera provinser i östra delarna av landet, där unga,beväpnade män som ofta har nära band till provinsregeringarna,vandaliserar och även ibland ockuperar centralregeringens utposter. Den statliga teven och radions lokaler liksom olika myndighetskontor har attakerats.Dessa milisgrupper förföljer också dem som öppet sympatiserar med Evo Morales Delstatapolisen gör inte mycket för att hindra dessa övergrepp, trots de tydliga rasistiska undertonerna.
Bolivia står nu på randen till anarki. Paramilitära högergrupper attakerar statliga institutioner och massmedier i flera provinser,saboterar gasledningar och möter regeringssympatisörer i blodiga gatustrider.Evo Morales (själv Aymaraindian) övervägde på fredagen om han skulle sätta in militär.

Presidentvalet i USA.

I dag i DN skriver Henrik Arvidsson: Popkulturen väljer president i USA:
Han skriver: En har jämförts med Hitler, den andre med Martin Luhter King och John F Kennedy. Om kändisarna får välja är Barack Obama redan amerikansk president.
Frågan är vad det är värt att ha popkulturen på sin sida.
Madonna har liknat McCain vid Hitler i ett videomontage på sin pågående turne.
Michael Moore har sagt att orkanen "Gustavs" färd mot det republikanska konventet är bevis på att Gud inte tycker om McCain. Opera Winfrey har nekat Sarah Palin tillträde till sin populära pratshow. Men Hollywoodstjärnan Sylvester Stallone ger sitt odelade stöd till McCain.
Vad man förstår så röstar de flesta kändisar på Demokraterna. Men det innebär ju inte att Barack Obama kommer att bli nästa president.
Största delen av USA:s befolkning är konservativa och den kristna högern har stor makt. Så den unga Sarah Palin med sina åsikter om abort och dödsstraff älskas säkert av många i USA.

Bolivia

Den här bilden liksom den föregående är från La Paz.Befolkningen i Bolivia består till stor del av indianer. I La Paz ser man indiankvinnor som säljer vävnader o.d. eller går omkring och tigger.
Staden ligger högt uppe i Anderna. Första dagarna man befinner sig där blir man anfådd om man är ute och promenerar. På varje hotell blir man bjuden på koka-te för att inte bli trött. Bolivia är känt för sina kokaodlingar, men de tillverkar inte själva sitt kokain utan det säljs till andra länder och har bidragit till att bli en stor inkomskälla.Kampen mot dessa odlingar har periodvis dominerat regeringsarbetet, men försvårats på brist av alternativa inkomster för bönderna.
Jag har besökt landet två gånger.
Det sägs vara ett av världens fattigaste land.
Regent sedan 2005 är socialisten Evo Morales.

Kvinnans överlevnad

Jag läste i dag i Miljömagasinet en artikel av Inger Widell som beskriver årets Sommaruniversitet i Sigtuna 4-7 augusti.. Under fyra dagar samlades några av Sveriges främsta personer inom miljö och mänskliga rättigheter.Så skilda ämnen som bevattning och preventivmedel diskuterades men slutsatsen var densamma: kunskapen finns, och det krävs snarast handling.
Curt Wahren med livslång erfarenhet från rådgivningsarbete med regeringar och internationella institutioner som FN, OECD och sida höll en ljungande apell för kvinnan och hennes rätt till sitt liv, sin kropp och hälsa. Det är nödvändigt ur rent humant perspektiv men också för vår överlevnad på den här planeten.
Kvinnans ytterst trängda situation med många miljoner oönskade födslar tar man inte på allvar, varken på nationell eller internationell nivå. De utgör en huvudsaklig orsak till kvinnors dödlighet och sjuklighet.
Desperata kvinnor gör 50 miljoner aborter varje år under helt vidriga och omänskliga förhållanden. Kvinnan är dessutom det primära offret för HIV-.smitta. Varför satsar men inte mer på förebyggande hälsovård?
Carl Wahren anser att det inte är en fråga om pengar utan det har att göra med machokultur, religion och en allmän marginalisering av kvinnan. Men problemen måste lösas. Hållbara samhällen kan byggas på hållbara individuella liv.
Det skulle ha varit intressant att lyssna på föredragen under dessa dagar.
Snart firar de mänskliga rättigheterna 60 år. Vi får hoppas att någon förändring sker.

Ta hem våra soldater från Afghanistan!

Hans Alfredsson, Eva Moberg, Maj-Britt Theorin,Tage G Peterson m fl har undertecknat en artikel i dagens DN. med ovanstående rubrik.
Det som från början presenterades som en fredsoperation håller på att bli ett fullskaligt krig. Nato bombar utskillningslöst och dödar i allt större utsträckning kvinnor och barn. Nu senast dödades ett hundratal civila, de flesta barn i en enda bombattack. Kriget innebär dödande,lemlästande och ett ofattbart lidande för Afghanistans folk. 2500 afghaner omkom i krigshandlingar bara under första halvåret i år. Dödstalen stiger i skrämmande takt..
Pentagon har beslutat skicka ytterligare 12000 till 15000 soldater till Afghanistan med början redan i år. Detta innebär att Sverige 2009 kan bli indraget i något ännu värre än den konflikt vi har sett hitills. Svensk trupp i Afghanistan står under Nato:s kommando. De svenska soldaterna har Nato:s emblem och tvingas följa "rules-of-engagement" som vore otänkbara under ett rent FN-uppdrag. Nu måste Sverige ta ett fredsintiativ!
Kan vi hoppas att den här lilla artikeln får riksdag och regering att handla?

Jag har aldrig förstått det här med militärer och vapen. Varför är vi så jävla krigiska i vårt land? Tillverkar vapen och JAS-plan och skickar unga pojkar ut i krig. Är det inte dags att reagera????

En lördag i Mellanfjärden.

Lördagen den 23 augusti åkte Bibbi, Tage och jag till Mellanfjärden. Först gick vi till Sjömärket och åt lunch. Det blev stekta strömmingsflundror och potatismos för oss alla tre. Det var varmt och skönt så vi satt ute.
Sedan var det dags för teaterföreställningen, som ju var den egentliga anledningen att vi åkte till Mellanfjärden.
Föreställningen hette:" Man är ung bara två gånger." En fånig fars, skriven av någon engelsman. Huvudrollen spelades av Johan Walström, som visst är känd från Parlamentet i TV, och som jag aldrig har tittat på. Kul tyckte jag att Tin-Tin Andersson hade fått hoppa in. Henne har jag sett förut just i Mellanfjärden.
Pjäsen var som sagt otroligt dålig och Tage somnade.
Men det är alltid roligt att komma till Mellanfjärden. Allt är fullständigt förändrat där. När jag var barn fanns det många fiskare. Nu finns inte en enda.Många nya människor har också flyttat in och det är gott om sommargäster. Hela sommaren står det massor av bilar utanför Hammars och många båter ligger vid kajen.
Men om vintern är det ganska folktomt.

Major Björklund.

Både i Arbetarbladets och DN:s ledare, får Jan Björklund kritik i dag. Han har under en tid fått "smaka på sin egen medicin:den brutala förenklingen. Under två söndagar har P!:s granskande reportage "Kris i skolan?" drivit tesen att Björklund ger en falsk bild av verkligheten."
Det han står för när det gäller skolan: betyg, ordning och reda, bevisar bara att han inte har en hum om hur en lärare ska bedriva verksamheten tillsammans med barnen i skolan.
Det var väl inte det klyftigast att sätta en f.d. major som utbildningsminister.

För ro skull.

De här grabbarna var ganska duktiga på sjön när de var barn. Vad jag vet är det bara den ena av dem som är duktig på sjön i dag. Den andra är duktig på landbacken. Men jag tror att livet vid vatten kan vara bra. Men tyvärr så tror jag att simkunskapena var ganska dåliga. Det har förvånat mig många gånger att många som växer upp vid vatten inte lär sig simma. Jag tror t ex att det inte var just någon av de fiskare som fanns i Mellanfjärden när jag växte upp som kunde simma! Men det hände sällan eller aldrig någon drunkningsolycka. Men bara att bo vid havet och aldrig ta vara på det roliga att t ex simma runt holmen, eller bara ta en liten tur runt båten.

Om båtar och hav.

I min förra blogg skrev jag ofta om båtar. Så jag börjar väl denna blogg också med att skriva om just BÅTAR.

Den här bilden tror jag är tagen på Mallis. Eller det kan också vara på Nya Zeeland. Jag har en förkärlek för öar och jag har mängder av bilder på båtar. Det är väl inte bara båtarna som intresserar mej utan också havet. Kanske beroende på att jag är uppvuxen ca 25 meter från havet.
Det var mycket lättare att skriva och se hur inlägget skulle se ut på min förra blogg.
Men jag kommer väl att vänja mig vid den här bloggen också.

Min nya blogg.

Eftersom jag inte kommer in på Weras blogg, har jag nu öppnat en ny. Den verkar vara lite besvärligare att komma i gång med.
Men jag ska nu försöka bli lite flitigare med den här bloggen. Vad jag önskar är att folk ska läsa den.
Vi får väl se hur det går.
Det är alltid roligt om någon gör en liten kommentar till det jag skriver.