Hårdare tag.

Hans Carstenssen skriver i dagens tidning på kultursidan "Så ni tror att vi vill ha hårdare tag?"
Efter dödsskjutningarna i Finland, Anders Englund, tyskan i Arbåga och alla desperata dåd som vi läser om, kommer krav:"Gör något,sätt hårt mot hårt!"
HC berättar om sin son som kommer hem från skolan och blivit hotad med stryk av sina jämnåriga. Han berättar om grannens son som blivit slagen av äldre elever." Vad gör han? Han skulle kunna åka till skolan och puckla på ungarna - men han pratar med lärarna, försöker vara vuxen. Han vet att hans son och grannens son - de som blivit slagna- kommer att klara sig. De vet att de har föräldrar som kommer att kämpa för dem. Nej han oroar sig för dem som hotar och slåss. De blir uppmärksammade bara som "bråkmakare". När lärartätheten sjunker och antalet assistenter minskar har dessa ungdomar med trasiga hemförhållanden ingen alls. För dem gäller endast "hårdare tag". Vilket inte är en vuxen lösning alls. De här barnen har nog upplevt tillräckligt med hårda tag i sina hemmiljöer, ska de behöva uppleva det i skolan också? - " Hårdare tag" kan på sin höjd vara en gångbar metafor när man ska riva hus. Eller när man ska sätta gränser för storbankernas gränslösa affärsverksamhet. - säger Hans Carstensen.